Herrevads
kloster
(Ur Tidskriften Marinerat nr 23)
Av Sven Rosborn
Den 19-20 januari 2000 hade Fotevikens Museum ett "kick-off"-möte för sin personal. Det var inte frågan om att förlägga detta möte till ett dyrt hotell med präktiga konferenskostnader. Vi lever som vi lär, hushållar med museets pengarna för att dessa ska komma så många som möjligt till godo. Detta betyder definitivt inte att mötet blev slätstruket - tvärtom. Med en museiledning som kan alla Skånes sevärdheter och spännande historiska miljöer på sina fem fingrar, blev även denna personalsamling för många nog en minnesvärd upplevelse.
Målet var Herrevadskloster i norra Skåne två mil öster om Ängelholm. Övernattning skedde i en härligt stor stenbyggnad från 1800-talet, inrättat till vandrarhem. Utanför våra fönster kunde vi skåda den gamla ruinen av det medeltida klostret och munkarnas gamla vattenfördämningar.
En dag år 1112 kom en grupp adelsmän ridande till klostret och bad att få bli upptagna i brödragemenskapen. En bland dem var riddaren Bernhard. Genom dessa herremän blev ordnen snabbt känd och aktad. Efter en tid instiftade Bernhard ett systerkloster i Clairvaux. När den helige Bernhard dog år 1153 hade under hans överinseende inte mindre än 343 cistercienserkloster grundats runt omkring i Europa, ett i sanning oslagbart rekord!
Från klostret i Clairvaux finns en medeltida krönika bevarad med titeln ”Om den helige Eskil, ärkebiskop i Lund”. Eskil var under åren 1138-1177 ärkebiskop i Lund. Till Lundastiftet hörde vid denna tid merparten av Norden. Det är genom Eskils gärning som troligtvis Herrevads klosterhistoria började året 1144.
I klosterkrönikan läser vi hur den unge Eskil under sin studietid i Hildesheim i Tyskland en gång var drabbad av så svår sjukdom att döden stod för dörren. I en dröm drogs han då in i en flammande ugn. Mirakulöst nog räddade sig den vettskrämde ynglingen ur infernot via en liten öppning. Plötsligt befann han sig i stället i ett palats. Änglarnas stränga härskarinna stod framför honom. För att lösköpa sin själ fick Eskil lova, att han skulle ge henne ”fem skäppor av fem slags skörd”. Drömmen tog slut och inför häpna vänner som samlats vid dödsbädden, reste sig Eskil, prisade Herren och befanns vara fullt frisk.
När Eskil blev ärkebiskop lades grunden för drömmens uppfyllelse. De fem olika skördarna representerade nämligen för Eskil grundandet av nya klosterordnar; de fem skäpporna antalet kloster inom varje orden. Skäpporna skulle visa sig bli rågade! Aldrig någonsin har det byggts så många kloster i Norden som under just Eskils tid som ärkebiskop.
Utgrävning av en förnämare grav i klosterkyrkan. Den döde har gravlagts framför ett av sidokapellens altare i kyrkans allra heligaste plats, dvs i den östra delen.
Graven är uppbyggd av tegel i s.k. storstensformat. Själva gravformen är trapetsoid, dvs den är bredare vid huvudänden jämfört med fotänden. För huvudet har dessutom byggts en speciell nisch.Denna typ av grav var vanlig under en kort tid runt 1200. Arkeologerna har sparat ut en jordbänk som ses mitt i bilden. Genom denna kan man se alla jordlager i ett vertikalt tvärsnitt. Detta förfarande är viktigt när man senare ska tolka och datera olika de olika jordlagren från utgrävningsplatsen.
Under 1100-talet var Danmark Nordens ledande stormakt. Eskil var därför som ärkebiskop i det då danska Lund även överhuvud för hela Norden, även över Sverige. Han hade, liksom alla dåtida ledare, sina rötter i den rika herremannaklassen. Eskil var av de s.k. Thrugotsönernas ätt och i nära släkt med både det danska kungahuset och de danska kyrkledarna.
Kyrka och kungamakt gick vid denna tid oftast hand i hand. Det var därför inte ovanligt att kyrkliga ledare blandade sig direkt i den världsliga politiken och dess maktsträvanden. Herrevad anlades utmed riksvägen till Sverige. Forskare har allmänt ansett att de s.k. cistercienserna var något av enstöringar. Man uppförde nämligen alltid sina kloster ute på landsbygden och gärna i obygder. Ingenting kan emellertid vara mera felaktigt. Studerar man var exakt klostren låg, finns dessa nästan alltid utmed de stora huvudvägarna.
Cistercienserna hade alltså mycket klart för sig hur man strategiskt bäst skulle lägga sina kloster. Självklart blev dessa kloster utmed de större "riksvägarna" allmänt frekventerade av resenärer. Genom dessa stödjepunkter hade ordnen ett samlat grepp på transportväsendet. Just Herrevads kloster låg t.ex. mycket strategiskt vid riksvägen från ärkecentrat i Lund till Sverige. Utmed denna väg låg också Nydala i Småland. Här hade året innan Herrevad, 1143, också grundats ett cistercienserkloster. Även vid Alvastra nära Omberg vid Vätterns strand började man bygga ett kloster samma år.
Ungefär samtidigt anlades ett cistercienserkloster på ön Lurö mitt i Vänern. Detta om något visar att munkarna redan på 1100-talet inte bara intresserade sig för transporter utmed landsvägar utan även sysslade med sjötransporter. I Vättern är det inte otroligt att man har kontrollerat sjötrafiken, dels från Jönköpingstrakten till Alvastra, dels från Alvastra tvärs över sjön till Karlsborgområdet. I dessa strandområden äger nämligen cistercienserna stora markområden, kända sedan senmedeltiden.
Denne man är något av en gåta. Han har begravts på hedersplats framme i koret i Herrevadskloster. Kistan har dock varit en simpel träkista och dess rostiga spikar ses utlagda runt gravhålet. Vid begravningen har huvudet hamnat i fel väderstreck, inte i väster som är det kristna begravningssättet under medeltiden. Var det de efterlevande munkarnas sista hämnd mot en ond men förnäm person?
Hela klosterväsendet var uppbyggt hierarkiskt. När ett kloster blev för stort sände man ut en grupp av munkar för att grunda ett nytt dotterkloster. År 1166 utvandrade t.ex. tolv munkar från Herrevad och grundade i Lögum kloster i södra Jylland, nära nuvarande tyska gränsen, ett dotterkloster. Detta kloster finns ännu kvar och är i dag Nordens bäst bevarade medeltida klosteranläggning.
Ska ni på genomresa till Tyskland är en övernattning i Refugiet i Lögumskloster att rekommendera. Här bor man i moderna rum men har tillgång till både klosterkyrkan och munkrummen. Aftonsången varje kväll i klosterkyrkan är ett minne för livet - och allt skapat av skånska munkar från Herrevad.
De väldiga klosterbyggnaderna i Herrevad var från början uppförda enbart av huggen sten. Under 1200-talet härjades emellertid klostret av brand. Av värmen sprängdes stenarna delvis sönder och man fick bygga nytt med tegel.
Året 1536 infördes reformationen i det då danska Skåne. Herrevadskloster lades ner och kom i kungens ägo. Klosterbyggnaderna revs och på 1600-talet försvann också klosterkyrkan. I stället uppfördes ett nytt slott. Slottet ägdes i slutet av 1500-talet av Tykko Brahes släkting Sten Brahe. När Tykko en gång var på besök och en stjärnklar natt gick över borggården, såg han en exploderande stjärna. Om denna upptäckt, hans ”Stella Nova” skrev han en liten vetenskaplig bok. Det var faktiskt på borggården till Herrevads slott som denne store vetenskapsman inledde sin astronomiska bana året 1572.