Köpingsvik i Köpingsvik socken norr om Borgholm har en mycket gammal historia som sträcker sig ner i vikingatid. Här låg troligtvis det Birka som omtalas under 1000-talet. Observera att detta Birka inte är det samma som det som missionären Ansgar kom till på 800-talet. Ansgars Birka låg på ön Björkö i Mälaren strax invid nuvarande Stockholm.

Birka på Öland måste liksom handelsplatsen i Mälaren ha varit en betydande vikingatida handelsort. Här fanns en hamn och en större, fastare bosättning, vilket tjocka kulturlager vittnar om än i dag. Högst upp på strandbrinken byggde man tidigt en träkyrka, vilken snart ombyggdes i sten. Den nuvarande kyrkan är dock tämligen modern, endast i öster har man i marken markerat den ursprungliga medeltidskyrkans s.k. absid.

Ett hundratal meter norr om kyrkan, alltså högre upp på strandbrinken, finns en mäktig runsten i grå kalksten bevarad. Denna runsten, kallad "Tingsflisan" har följande inskription:

þuriR : auk : þurstain auk : þurfastr * þaiR : bryþr : raistu : stain : at : kunfus : faþur : sin : kuþ : hialbi siul : hans

I översättning blir detta:

ÞoriR ok Þorstæinn ok Þorfastr, þæiR brøðr ræistu stæin at Gunnfus, faður sinn. Guð hialpi sial hans.

I modern språköversättning blir texten följande:

"Tore och Torsten och Torfast, dessa bröder reste stenen efter Gunnfus, sin fader. Gud hjälpe hans själ."

Linné besökte Köpingsvik på sin öländska resa år 1741 och beskriver de då befintliga fornlämningarna på detta sätt:

"En stenhög av ansenlig storlek sågs på vänstra handen neder vid havsstranden emellan gästgivaregården och Köping, där en vik av 1/8 mil strök inåt landet ifrån Borgholms slott åt Köpingesidan. Denna stenhög bestod endast av gråsten, som här på orten är främmande … varest jag sluter, att detta är en tumulus sepulchralis.

Ätteplatser lågo åtskillige vid kyrkan, nu med stenar kringlagde, nu med upprätte stenar utmärkte. Emellan kyrkan och prästgården stod en den största runstenen, jag tillförna sett, som var överallt skriven på den ena sidan mycket svår att läsa för en vit, tjock skorpa av Lichene leproso albo, varmed han var övervuxen."

Inne på tomter i Köpingsvik finns i dag både bautastenar och stensättningar bevarade från vikingatid. Strax söder om samhället ligger uppe på berget, den s.k. klinten, rester efter ett stort gravfält från yngre järnåldern. Här finns några domarringar med fynd från vikingatid.

Att läsa mer:
Monikander, Anne: Ölands Köping - centralort eller marknadsplats? : en undersökning av det tidigmedeltida Köpingsvik, Köpings socken, Öland. 26 sidor. Stockholm, Arkeologiska inst., Stockholms universitet 2000.

Schulze, Hella: Vikingatida och medeltida gravar i Köpingsvik. Årsboken Kalmar län. Sid. 7-18. 1995.

Schulze, Hella: Utgrävningarna vid Köpings skola 1991. Årsboken Kalmar län. Sid. 133-141. 1993.

Marianne Johnson & Hella Schulze: Köpingsvik. 67 sidor. Rapport / Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. 77. 1990

Hagberg, Ulf Erik: Köping på Öland. Sid. 209-236. Tor - tidskrift för nordisk fornkunskap 1972/1973.

Söderberg, Sven: Sveriges runinskrifter. Bd 1, Ölands runinskrifter. Stockholm 1900-1906.

Bugge, Sophus: Ölands runeindskrifter. Aarbøger for nordisk oldkyndighed og historie 1900.

Se internet http://www.oland.fhsk.se